Glada änkan

Hjärtat gjorde en volt i bröstet när han hörde bildörren slå igen på uppfarten. Han hade varit så försjunken i lödandet att han inte hört motorn. Snabbt smög han på huk fram till fotöljen vid fönstret och kikade genom den flortunna gardinen vid nedre hörnet på fönstret så att bara ögat och tinningen skulle kunna anas där nerifrån för en mycket god och noggrann observatör. Eller en mycket van.

Fan också, hon hade antagligen sett honom. Han duckade bakom fotöljen, men kanske var det för sent. Det spelade ingen roll, det var antagligen redan för sent ändå. Hade hon haft en svart påse i handen? Helt säker kunde han inte vara. Han höll in andningen.

Där nere knarrade dörren upp, hon klev in och precis innan hon ropade efter honom hörde han prasslet när hon ställde påsen på stolen i hallen.

- Dibse! Jeg ved du er deroppe! Kom du ned får du se hvad jeg har købt til dig.

Vad skulle han säga? Han måste köpa sig tid.

- Ja, jeg vil! Jeg vil bare lodde de tre ledninger først.

Tystnad. Kan det ha gått? Hade han fått en liten respit? Han hann sätta sig på stolen innan svaret kom.

- Dibse, du utaknemmelige gris! Nu kommer du dig ned og ser hvad jeg har givet til dig!

Dibse reste sig och gick med kutande rygg sakta fram till trappan där han påbörjade nedstigningen ett långsamt trappsteg i taget. Hjärtat slog som om det ville ut ur bröstkorgen på honom och om han inte kom på toan snart så skulle det ske en malör.

- Skynd! Du er før helvede ikke engang fyrre proppet!

Även om det var sant så kände hans sig närmare nittio än förtio. Han skakade som av frossa.

- Mor, jeg føler mig ikke godt. Jeg tror jeg er blevet kvalme. Når du var gået, måtte jeg kaste lidt op.

- Nej, der er ikke noget galt med dig.

Hon hade tagit av sig skorna och tog honom nu varsamt vid hans skakande hand och plockade upp påsen med den andra och började leda inåt huset.

- Jeg er nødt til at agterstavn, ellers vil der være en ulykke!

Hon gav honom en mördande blick och han kände hur hans kropp slappnade av en aning och accepterade det oundvikliga. Ibland var det skönt att släppa det sista hoppet när det inte tjänade något till att hoppas.

- Nu skal du se hvad jeg har for overraskelse fra vores forretning i dag. De havde modtaget den ekstra store jeg bestilte to uger siden. Kan du forestille dig at det tog dem to uger at få den hjem? Den er af bedste mulige kvalitet og fremstillet i Japan. Der du, Dibse!

Dibse tittade med fasa på påsen, den såg ut att väga flera kilo. När de passerade sovrumströskeln släppte hon hans hand för att ta fram innehållet i påsen. Skräcken återkom med förnyad styrka och han började skaka igen.