Nu ska jag snart börja skriva Boken. Mon dieu jag är skrämd skitlös, som de säger. Faktum är att jag antagligen får passa mig lite för de vedervärdige anglicismerna som min underbare tüskalärare Herr Lossman (från Estland) ofta upprepade. Jag ställer mig även samma fråga som finansminister Sträng: Varför använda utrikiska när det finns en adekvat svensk vokabulär?
Vissa ord hamnar dock i surdegen. "Mind" comes to mind. Tankar, medvetande, sinne, själv; ett hopplöst fall. Det kanske är ett tecken på att svenskarna ligger ännu längre från vettig förståelse för det icke-fysiska. Saknas orden så saknas förståelsen. "Evidence" får kanske bli "belägg" även om det har en air av obönhörlig tristess; försvenskningen "evidens" låter som något från en övermaga syster på sjuksköterskeutbildningen i Skövde. Tristess eller självgodhet, make your pick. Pest eller kolera. Jag tror jag kör lite både ock.
Nej, nu ska vi se här. Idag blir det lite läsning, lite nedteckning av de handskrivna anteckningarna, kanske någon återblick på någon inspirerande föreläsning av Dean Radin och lite skrivövning. Hm. Och kanske ta The Western Creed, någon form av test utformat av den hädangångne Charles C. Tart. Hm. Han var inte så hädangången som jag föreställt mig. Uff. Hm. Jag kanske ska börja med skrivövningen.
Svårigheten med att skriva något kul ö.h.t. är att när jag tänker på berättelser så tänker jag H.C. Andersen. Jag måste nollställa hjärnan, allt är ju ändå berättelser så det handlar om att se den större tavlan. I termer av berättelsefantasi är jag den mentala motsvarigheten till en västerlänning som bara kan se det materiella. Det finns en term för det. "Blind" tror jag är ordet jag söker.
Ach. Det får nog bli The Western Creed först ist. Så bli det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar