De stora frågorna besvarade, konstigt nog

Jag har gjort anmärkningsvärda framsteg i min forskning om verkligheten. Jag som var så säker på att jag hade rätt har helt på egen hand kommit fram till att jag hade fel om det mesta och i någon mening varit hjärntvättad. Mycket märkligt eftersom många, kanske rent av de flesta, svenskar skulle misstänka att någon som kommer med påståendena jag snart kommer göra är hjärntvättad. Eller åtminstone riktigt sjuk i huvudet. Eller i alla fall med lyckliga vaneföreställningar. Jag kan hålla med om lycklig, men det andra kunde inte vara mer fel.

Jag har funnit att våra medvetanden sträcker sig utanför hjärnan, och eventuellt är det så att medvetandet är en mer grundläggande egenskap i universum än elementarpartiklar och kvanteffekter. Det finns många kvantfysiker som tror det, och även en del parapsykologiforskare. Bland annat min husgud, Dean Radin. Dock är jag rätt säker på att det är långt ifrån hela sanningen, och gissningsvis även fel. En hypotetisk konsekvens av "medvetande under kvantmekanik" blir enligt vissa Gaia; alltså att stor ansamling av medvetenhet (som på Jorden) ger upphov till ett större medvetande; Jordens medvetande. I mina öron är det numer lika besynnerligt som att Big Bang utlöstes ur intet (enl. devisen "give us one free miracle and we'll explain the rest").

Däremot kan jag föreställa mig att det i.o.m. att de kvantmekaniska effekterna är så pass labila, så är det på den lägsta nivån som våra medvetanden/själar interagerar med materien. (Det finns vissa indicier för att medvetandet påverkar labila system, och det skulle ev. kunna förklara saker som att telekinesi funkar dåligt att flytta hus med, men är bättre på att påverka isotopsönderfall och probabilistisk neuronaktivitet.)

Om nu medvetandet kan sträcka sig utanför hjärnan så är det inte allt för svårt att tänka sig att det kan frigöra sig från hjärnan. Vilket det också verkar kunna göra, åtminstone om man ska tro experimenten som utförts på människor som kan framkalla OBE:er (Out of Body Experice) och de miljoner som upplevt NDE:er (Near Death Experice). Kosmiskt medvetande, som upplevts av ett fåtal sälla själar, kanske även talar för detta.

Inte helt osökt leder detta mig vidare att tro att medvetandet överlever kroppen. Beläggen är relativt goda, men inte i närheten av ESP. Dock skulle detta förklara spöken och upplevelser av närvaron av nära och kära som gått bort. Kontrollerade studier finns, men volymen och kvalitén av populärt material är tillräckligt för att övertyga den som vill tro. Den som inte vill tro finner självfallet motsatsen i teveserier och dokumentärer av denna typ.

Reinkarnation, gubevars, är dessutom en realitet. Helt sjukt brutalt! Ett antal tusen fall har samlats ihop av amerikanska forskare under förtio år, och vissa är extremt starka. De som kan avfärda dessa som "fusk", "sammanträffanden" eller "felaktiga minnen" har inte läst på.

Sist men inte minst så sammanfaller de få vittnesmål som finns av Andra Sidan (2,2% av reinkarnationsfallen och ett gäng NDE-fall) väldigt väl på ett antal punkter. Dessa är: det finns olika nivåer, djur lägre, högre stående varelser högre upp; världen på andra sidan upplevs mycket "verkligare" och i någon mening "ofiltrerad"; i den "Swedenborgska dalen" mellan "himlen" och "väntrummet" kan man träffa nära och kära och det verkar vara ett grymt party mest hela tiden; på väg ut från "väntrummet" konfronteras man i ett enda ögonblick med sina avgörande vägskäl i livet; själar som inte antagit mänsklig form är änglar; gud existerar, fast finns på ytterligare någon slags högre nivå och uppfattas ofta som en kokande svart oändlighet av livskraft och outnyttjad potential.

Jag antar att själen styr kroppen, på samma sätt som kroppen kan styra en avatar i ett datorspel. Hjärnan är programmeringsgränssnittet in till kroppen som motsvarar hårdvaran. Hårdvaran kan gå sönder och dö, mjukvaran lever på något sätt vidare och återgår till github när datamaskinen är kaputt.

Detta låter givetvis som helt galen rappakajla från pundar'n på stan, jag vet. Ponera dock bara för ett ögonblick att det är sant och du bara inte insett det än. Jag måste säga att det är en oerhört frusterande känsla att känna att jag var lika dum i huvudet som den som ännu inte fattat detta för ett år sedan, men att ändå inte kunna förmedla det bättre än en rabblande spåkärring från Sölvesborg. Jag har inte ork att länka alla mina vansinniga påståenden ovan. Du får läsa min bok när den kommer ut i stället, till brädden korvstoppad med referenser till såväl tillitsfulla nobelpristagare som försiktiga parapsykologiforskare. Tills dess får du leva vidare i dina villfarelser.